...när Fluffan den jäveln beslöt sig för att utan förvarning eller anledning bita mig så hårt i lillfingret alldeles nyss att det knastrade skitäckligt när tänderna gick igenom huden. Innan jag visste ordet av var det blod på Toves byxor, väska och golv. Nu sitter jag med handen i vädret o åt en ibumetin. Fan vad ont det gjorde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar